Lördag 28 Maj - Dagen innan hemfärd
Väckarklockan ringde nyss men själv har jag redan varit vaken ett tag, vaknade med en konstig känsla och sen var det svårt att somna om. Det är många tankar som snurrar runt i huvudet just nu. Från den dagen att vi bokade våran hemresa har jag längtat hem, men nu när det verkligen börjar närma sig så är jag kluven. Även fast jag jättegärna vill hem och träffa alla som man har saknat så mycket så känner jag lite ångest att lämna det här. Det känns jobbigt att lämna allt det vackra, den härliga atmosfären, de vilda djuren och framförallt alla underbara människor vi har fått möta och fått lära känna.
Just nu är det en ganska stor röra på vårat rum, resväskor hit och dit. Vi ska snart packa ihop det sista och sen börja städa. När vi flyttade in hit betalade vi en deposition på $250 och om vi har skött oss och inte haft sönder något så får vi tillbaka de pengarna idag, vilket jag hoppas. Sen ska vi också hinna med att åka in till Village och skanna våra liftkort och se hur många skiddagar vi fick oss under vintern. Och sist men inte minst ska vi ha en sista middag med alla som bor här i huset. Den sista tiden är det mycket som har varit "sista gången", det är en tråkig känsla även fast man vet att man ska vidare till något bra. Det är mycket som blir jobbigt och annorlunda när rutiner tas bort från vardagen, vilket det har gjorts de senaste veckorna och vilket det kommer att göra de följande dagarna. Men det gäller bara att vänja om sig så känns allting bra igen.
Mateusz, våran fina vän! Det känns jättetråkigt att säga hejdå till honom när man är van att träffas varenda dag. Men vi kommer att ses igen.
Igår, den 27e maj, 6 månader sen vi lämnade Boden. Tiden har gått så otroligt fort, för 6 månader är ju trots allt 6 månader. Det känns som att vi har varit iväg på en semester, även fast vi har fått jobba en hel del. Jag är så otroligt glad över den här resan, allt vi har fått uppleva och allt vi har fått lära oss. Jag känner en stor förändring inom mig, en mycket positiv. Och jag är så otroligt glad och tacksam över alla ni kära där hemma som har stöttat oss under den här resan, vi har ju faktiskt haft det rätt tungt en del stunder. Och jag är otroligt glad och tacksam över erat intresse, eran nyfikenhet och att ni verkligen har brytt er så mycket som ni har gjort.
Efter den här resan har man lärt sig mycket, men en stor sak som man har lärt sig är att familjen är bland det viktigaste och finaste man har. Det känns som att man lätt tar det för givet, men man har lärt sig att uppskatta saker på ett helt annat sätt nu. Viktiga saker.
Det känns svårt att avsluta det här inlägget, jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta. Så jag avslutar nog bara med ett ord, ett ord som stämmer in på många saker som har haft med den här resan att göra.
Tacksamhet
Härligt vackra barnbarn vi är jätte stålta över er dig å krisse men vi längtar efter er bara att få känna er goa kram älskar er trevlig resa hem mormor å morfar
Du skriver så fint gumman. Så klokt och tänkvärt! Förstår att de är blandade känslor att lämna stället som varit erat hem i 6mån nu. Konstigt vore det annars. Se det som positivt att de känns lite vemodigt, för de innebär ju faktiskt att ni haft det jätte fint och bra under er vistelse där i Kanada. Det var ju lite tungt i början, jag kan lova att det var MYCKET tungt i mammahjärtat oxå att veta att det strulade mycker för er och att inte kunna hjälpa till så som man vill. Jag är så stolt över er att ni gjort denna resa och ser mig som en jäkligt bra mamma som lyckats få en sån underbar och självständig dotter som vågat sig på ett sånt här äventyr under en så lång tid som ni varit borta. Städat ditt rum idag Lisa. Ska bädda och göra klart tills ni kommer hem :)
LÄNGTAR! Ni är välkomna hem! Hoppas vi får träffa Polacken nån gång och att han kommer till Sverige och hälsar på.
Många varma kramar till er båda från mig.
